En  sak som slår en  efter valet av George W. Bush i USA var att  demokraterna och de radikala inte  nådde ut till den breda massan av människor.  I intervjuerna efteråt hörde man unga republikanska valarbetare säga att de satsat på att hjälpa Bush´s  valrörelse på grund av att denne stod för "moral values".   När de skulle förklara det här begreppet  visade det sig vara två punkter som  var viktiga.  Det ena var att inte låta kvinnorna bestämma  över aborter.  Det andra var att inte tillåta homosexuella äktenskap! 

Man kan  fundera över om inte  gayrörelsen och  kvinnofrigörelsen  genom sin framtoning på något sätt  lyckats skrämma  dessa människor till höger,  in  i den republikanska  rörelsen.  Jag känner inte till amerikanska förhållanden närmare men något  åt det här hållet tycker jag mig ibland märka också i Sverige.  Feminismen och gay-rörelsen projicerar sig genom medierna på ett så provocerande sätt att de nog ter sig  skrämmande för stora grupper som  vill ha  kvar vissa trots allt aktade traditioner.  

Om man ser en del av vänsterns propaganda  kan man t.ex.  få för sig att det viktiga i saken är att framhäva kvinnor som varande moraliskt överlägsna männen.  Likaså kan det ibland tyckas i  den mondäna uppfattningen  att de homosexuella är  mer medvetna och riktiga människor  än  heterosexuella.   Särskilt vita,  heterosexuella män ligger  risigt till.

En  del av det här intrycket beror nog på att massmedierna älskar att måla upp konflikter.  Den nertryckta sidan  (  kvinnorna,  gayfolket )  görs   till "vinnare".  Medier får  maximal uppmärksamhet genom att provocera fram reaktioner.  Jag har också sett exempel på hur invandrare på liknande sätt ställs mot svenskar.  Tror inte det här är så medvetet gjort.  Men resultatet är en sprängning,   partikularisering av folket i undergrupper.  Det skapar osäkerhet ungefär som rasismen o antikommunismen gjorde på 50-talet.  Kvinnorna mot männen.  Homosexuella mot hetero.  Invandrare mot svenskar. 

Att närma sig politiska   frågor i termer av kontrovers o  provokation gynnar högern.  Folk känner sig illa berörda av den  ytligt sett "militanta"  radikalismen.  De  vänder sig då  till partier som förefaller mer traditionella och struntar  kanske i att  de här grupperna har en politik som missgynnar  fattigas  ekonomi.  Det viktiga är att  man inte vill känna sig hotad i livsnerven  -  sexualiteten,  familjen.  Därav  "moral values",  rörelsen högerut.

Min "slutsats" är att partierna till vänster   borde vinnlägga sig om en varsam,   mindre "rövtrendig"  retorik -  undvika skrämsel,  våldsromantik,  provokation.  Gärna omfatta  gay- och kvinnofrigörelse  men se till att  marginella fenomen inte görs till huvudfråor.   Det som var framgångsrikt i fredsrörelsen på 60 och 70-talet var  kärleksbudskapet som bars upp av den nya musiken,  dikten  och berättarkonsten,  hippierörelsen.   Det var en stor folklig fredsrörelse som bjöd in alla till fest.

Idag är det mest de kristna som för fram ett kärleksbudskap  men förstås i helt andra  andra syften.  Om man ska konfrontera högern bör det  alltså inte ske genom gayfrågan eller feminismen utan snarare genom att ta upp freden   ekonomin och maktförhållandena.  Det här är också varit den klassiska  socialdemokratiska linjen -  att i första rummet  kunna Ena folket. 


Gunnar Thorell


http://members.chello.se/humanistgruppen/